rörd till tårar.
som rubriken lyder. japp! verkligen.
har suttit och spolat saltkanalen en tid. men inte av sorg eller så.
nej icke! utan av vad en vän skrev till mig. skrev en rad som löd -
du får mig att le, som ingen annan.
när ja läste den lilla raden så vet jag inte vad som hände.
någon form av lycka. utan förmodan. för då känns det ju lite som att
det finns en mening med att jag går här på jorden. för att få andra glada.
undrar ja, om det är min livsuppgift. ja. ja tror det. för ja älskar när jag
kan få en liten sorgsen själ att bli lite varmare och gladare. och le.
ibland har jag tvivlat på det, rätt ofta faktiskt. att det finns en mening
med mig. i mitt liv har jag inte hört det så mycket förstår ni. eller har jag det?
jag har nog bara inte sett det.
idag är jag förresten nöjd med mig själv.
